min blogg:
nu har jag till slut bestämt mig för att göra som många andra och starta en blogg. Men jag varnar er, den kommer inte att vara varken rumsren eller trevlig.. här kommer ja för det mesta säga precis vad jag tycker och tänker, och kanske till och med nämna namn, men jag ska försöka att inte såra någon, inte någon som inte förtjänar det iaf.
så jag tänkte börja direkt!
just nu är jag bara så jälva trött på allt, och då menar jag ALLT! vad fan tänker vissa med egentligen? har han varken hjärna eller hjärta? verkar fan inte så iaf.. hur jävla blåst får man vara? kan du inte bara lämna ig i fred och sluta strö salt i redan ömma sår?
jag tror ta mig fana tt ja ska lägga ner allt vad killar och kärlek heter.. det bara sårar ändå.. Jag vet, jag har sagt detta tidigare, men nu menar jag det verkligen.. sist jag sa så, så träffade jag denna kille. jag vågade inte falla för honom och var väldigt skeptisk till en början.. men till slut gav jag efter, han lovade att han inte skulle såra mig och jag valde till slut att lita på honom och inte på vad alla andra sa. Vilket jag inte skulle ha gjort. Det visade sig ju självklart vara som de jag inte trodde på sa.. men iaf så slutade det med att han var otrogen mot mig (ja, det va du vad du än säger).. så som vangligt blev jag sårad.. men jag trodde inte att det skulle hålla i så här länge.. till en början kändes det helt okej.. men nu vet jag inte längre vad jag ska ta mig till.. jag känner mig bara så dum och det känns som att det är mitt fel, fast jag egentligen inte gjort något fel, inte som jag kan komma på iaf.. det enda felet jag gjorde va att inte lita på alla andra och falla för honom.. jag vet, det låter hur klyschigt som helst.. men jag kan inte hjälpa det.. och jag hatar mig själv för det..
men för övrigt knallar väl livet på.. jag lever och är (nästan) frisk iaf.. håller på att bli förkyld, men typiskt mig nu när skolan har börjat.. första skoldagen idag gick smärtfritt.. ettorna känns väldigt små och känns helt overkligt att vara trea och bara ha ett år kvar.. men både längtar och bävar till studenten.. vill sluta skolan och gå vidare i livet, men är ändå rädd för vad som ska hända.. vart kommer alla mina komisar ta vägen? kommer jag lyckas hålla kontakten med några? och vad ska jag göra? vart ska jag ta vägen? jaja, det återstår att se.. livet är så fullt av dessa frågor, men det finns fan inte svar på hälften..
Men aja, nu så ska jag väl sluta upp med denne första klago-blogg.. haha.. kommer säkert fler så..
ta er i röven era jävlar!!
//soelberg
ps. måste bara tillägga att jag älskar verkligen mina kompisar, utan er skullejag ju behöva krossa alla dessa pungar själv ;) haha (wow något lite positivt iaf) xP
så jag tänkte börja direkt!
just nu är jag bara så jälva trött på allt, och då menar jag ALLT! vad fan tänker vissa med egentligen? har han varken hjärna eller hjärta? verkar fan inte så iaf.. hur jävla blåst får man vara? kan du inte bara lämna ig i fred och sluta strö salt i redan ömma sår?
jag tror ta mig fana tt ja ska lägga ner allt vad killar och kärlek heter.. det bara sårar ändå.. Jag vet, jag har sagt detta tidigare, men nu menar jag det verkligen.. sist jag sa så, så träffade jag denna kille. jag vågade inte falla för honom och var väldigt skeptisk till en början.. men till slut gav jag efter, han lovade att han inte skulle såra mig och jag valde till slut att lita på honom och inte på vad alla andra sa. Vilket jag inte skulle ha gjort. Det visade sig ju självklart vara som de jag inte trodde på sa.. men iaf så slutade det med att han var otrogen mot mig (ja, det va du vad du än säger).. så som vangligt blev jag sårad.. men jag trodde inte att det skulle hålla i så här länge.. till en början kändes det helt okej.. men nu vet jag inte längre vad jag ska ta mig till.. jag känner mig bara så dum och det känns som att det är mitt fel, fast jag egentligen inte gjort något fel, inte som jag kan komma på iaf.. det enda felet jag gjorde va att inte lita på alla andra och falla för honom.. jag vet, det låter hur klyschigt som helst.. men jag kan inte hjälpa det.. och jag hatar mig själv för det..
men för övrigt knallar väl livet på.. jag lever och är (nästan) frisk iaf.. håller på att bli förkyld, men typiskt mig nu när skolan har börjat.. första skoldagen idag gick smärtfritt.. ettorna känns väldigt små och känns helt overkligt att vara trea och bara ha ett år kvar.. men både längtar och bävar till studenten.. vill sluta skolan och gå vidare i livet, men är ändå rädd för vad som ska hända.. vart kommer alla mina komisar ta vägen? kommer jag lyckas hålla kontakten med några? och vad ska jag göra? vart ska jag ta vägen? jaja, det återstår att se.. livet är så fullt av dessa frågor, men det finns fan inte svar på hälften..
Men aja, nu så ska jag väl sluta upp med denne första klago-blogg.. haha.. kommer säkert fler så..
ta er i röven era jävlar!!
//soelberg
ps. måste bara tillägga att jag älskar verkligen mina kompisar, utan er skullejag ju behöva krossa alla dessa pungar själv ;) haha (wow något lite positivt iaf) xP
Kommentarer
Trackback
